Platshållare Debatt

Arbetskraftsflytten ur minoriteternas ögon

Norrländska Socialdemokraten publicerade den 14 april 2021 en debattartikel av Elisabet Fura, ordförande i Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

I en gästkrönika den 13 april skriver arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att fler måste vara beredda att flytta norrut eftersom det är där framtidens jobb finns. Eva Nordmark efterlyser idéer om hur detta ska kunna bli verklighet. Ministerns krönika refererar till händelser i vår svenska historia som meänkielitalande har stora erfarenheter av.

Sverige har alltid varit mångkulturellt och i synnerhet Norrbotten, som är ett gammalt flerspråkigt område, har kulturella förutsättningar att omfamna nyinflyttade. Men då måste man också från politiskt håll stärka de nationella minoriteternas egenmakt och i växande grad värna om deras historiska erfarenheter av samexistens. Det behövs också en diskussion om vilka regionalpolitiska satsningar inom infrastruktur, kultur och samhällsviktig service som behöver ske i de kommuner där befolkningsminskningen fortfarande pågår, men där befolkningstillväxten nu i stället väntas ta fart.

Sedan mars 2020 pågår en statlig utredning – Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kommissionen utreder den assimileringspolitik som minoriteten utsattes för under 1800- och 1900-talen. Det är en del av Sveriges historia som alla i Norrbotten inte känner till – än mindre utanför länet.

På slutet av 1950-talet när den stora omställningen av arbetsmarknaden accelererade i Sverige började Tornedalskommunerna tömmas på humankapital. Nativiteten var den högsta i landet. Arbetslösheten var stigande. Möjligheterna att försörja sig på småskaligt jordbruk och skogsbruk var begränsade. Att trafiken började gå söderut handlade dock i högsta grad om politik och inte bara om yttre omständigheter. Trenden att lämna sin hembygd upplevdes av somliga som ett tvång men av andra som en möjlighet att aktivt delta i det nationella välfärdsbygget. Vittnesmål beskriver hur man beviljade generösa bidrag till jobbsökarresor och man kunde till och med ekonomiskt lösa in egnahemshus och fastigheter – allt för att möjliggöra en flytt från Tornedalen.

Upplevelserna av utflyttningen är olika. En del har goda erfarenheter medan andra upplevde identitetsförlust, rotlöshet och den hemlängtan som kommer av påtvingad assimilering. Minoritetens erfarenheter kommer att ge oss kunskaper som majoritetssamhället tidigare inte haft tillgång till och som kan ge oss en bättre beredskap att tackla de utmaningar som framtiden kan innebära.

Kommissionens uppdrag är att berätta den historia som inte tidigare har erkänts i den svenska historieskrivningen, och det på minoritetens villkor. Därför är det viktigt att lära av historien när nu arbetsmarknadsministern uppmanar till stora förflyttningar av arbetskraft norrut.

Elisabet Fura, ordförande för Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset