bengt-niska_690
Bengt Niska Foto: Martina Huber

Bengt Niska

I en artikelserie här på webbplatsen presenterar vi kommissionens ledamöter lite närmare.

Hej Bengt, många känner ju igen dig som före detta kommunstyrelsens ordförande i Pajala, men vad kan du mer berätta om din bakgrund?

Född och uppvuxen i en arbetar-, småbrukarfamilj med meänkieli/finska som enda språk i Autio by invid Torneälven en mil utanför Pajala centralort.

Jag har en bakgrund som gruvarbetare, flottningsarbetare, kyrkogårdsarbetare i ungdomen för att sedan utbilda mig akademiskt. Jag har tjänstgjort inom kommunal socialtjänst, inom utbildningssektor mot universitet och högskolor. 

Under en tjugoårsperiod var jag mer eller mindre heltidspolitiker inom kommun, landsting (region) och riksdag. Kommunstyrelseordförande under ett antal år på 2000-talet. Jag har också innehaft ordförandeskap i Tornedalsteatern liksom i Svenska tornedalingars riksförbund. Numera är jag ledamot i några andra sammanhang, däribland Finsk-svenska gränsälvskommissionen.

Varför tackade du ja till att medverka som ledamot i Sannings- och försoningskommissionen?

Jag kände mig hedrad av förfrågan, hade ju på ett synnerligen aktivt sätt som ordförande i STR-T medverkat till att kommissionen blev verklighet.

Då jag under min levnad sett försvenskningspolitikens effekter på en rad skilda områden så kändes det mer än tilltalande att bli ledamot.

Vad är din superkraft?

Vill inte använda några superlativ men min förtrogenhet i såväl yrkes- som privatlivet med människor i och ur denna miljö som kommissionen ska belysa.

Vad hoppas du att kommissionens arbete ska leda till?

Som jag sagt många gånger tidigare; sanningen av det som har skett i assimileringens spår ska komma fram. Vad var det för mekanismer som låg bakom genomförandet och hur kunde detta pågå mer eller mindre utan några protester, ja till och med med tornedalingar och lantalaiset som redskap.

Du är ju född, uppvuxen och bor nu i Tornedalen, men har du någon gång bott någon annanstans?

Under 1970-talet bodde jag i Umeå under ett flertal år under mina studier till socionom på universitetet. Umeå var en trevlig stad och studietiden gav i många avseenden möjlighet till andra aktiviteter. För min del blev det tävlingsåkning på längdskidor med bland annat en placering bland de fyrtio på Vasaloppet.

Tre snabba frågor:

Hur många tornedalingar, kväner, lantalaiset bor det i Tornedalen?

I stort sett alla som bor i Haparanda (10 000), Övertorneå (5 000), Pajala (6 000). Malmfälten Kiruna (övervägande del av 20 000), Gällivare (övervägande del av 18 000).

Länets kustområden; Luleå (25 000?), Boden, Piteå, Kalix (stora populationer).

Hur många som bor i övriga Sverige i första, andra generation är svårt att sia om, men säkert inte mindre än talen ovan. ”Alla Måste Söderut” var en effektiv organisation för arbetskraftsförflyttning under flera tiotals år.

Vad är godast till kaffet; kaffeost eller anisbröd?

För min del hellre anisbröd än kaffeost och ännu hellre en varm nybakad munk (munkki) eller smörbakelse (voipaakelsi) till kaffet.

Hur börjar texten till Tornedalssången?

”Oi terve kaunis Toornionmaa, sää seutu kaunoinen” eller ”Var hälsad vackra Tornedal”.

William Snell, som skrev texten, var uppvuxen ett par kilometer från mitt föräldrahem. Har ett minne av att vår skolklass träffade honom i hans hemby Erkheikki 1962. Han gjorde avskedsbesök som länsskolinspektör innan pensioneringen. Långt, långt senare kom det till min kännedom att han bland annat var en kämpe för finskans bevarande i Tornedalen.

Jag kan inte låta bli att nämna att i stora delar av Tornedalen så var i min ungdom ”Internationalen” minst lika frekvent som gemensam melodi.