”I samebyar bor det bara samer” och ”Det är bara samer som kan äga ren”. Detta är två exempel på vanliga missuppfattningar som råder i vårt avlånga land. Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset bjöd in Sattajärvi och Korju koncessionssamebyar till ett dialogmöte i Pajala den 22 mars.
Tornedalingar, kväner och lantalaiset har en lång tradition som renägare som få känner till. Idag uppskattas siffran till cirka 700-800 renägare av skötesrenar. Bara i Korju sameby finns det 260 renmärken.
Renskötsel har bedrivits nedanför lappmarksgränsen i skogsområdena mellan Torne och Kalix älvdalar sedan urminnes tider. Men före 1928 års renbeteslag hade renskötsel förbjudits nedanför den så kallade lappmarksgränsen. Efter att en utredning klargjort att renskötseln inom dessa områden bedrivits sedan lång tid tillbaka infördes därför den så kallade koncessionsrenskötseln 1933, som tillåter att icke-samer får äga renar.
– Koncessionsrenskötseln är en symbios mellan renskötsel och skogsbruk, förklarar en person på mötet.
En sameby är inte en by, i dess gängse bemärkelse, utan ett geografiskt avgränsat landområde, inom vilket renskötsel får bedrivas och en ekonomisk och administrativ sammanslutning som regleras i rennäringslagen.
Sattajärvi sameby är en koncessionssameby, belägen i den sydöstra delen av Pajala kommun. Korju sameby är även den en koncessionssameby huvudsakligen belägen i Övertorneå kommun samt till en mindre del i Pajala kommun. Namnet Korju kommer från en sammanslagning av Korpilombolo och Juoksengi samebyar.
Vad är en koncessionssameby?
Det finns skogssamebyar, fjällsamebyar och koncessionssamebyar. Precis som i alla svenska samebyar utövas renskötseln av samer, men speciellt för koncessionssamebyar är att icke-samer kan vara ägare till en del av renarna, så kallade skötesrenar. Skötesrenarna ägs av personer som äger eller brukar en jordbruksfastighet inom området eller personer som tidigare varit koncessionshavare. Dessa renägare är huvudsakligen tornedalingar, kväner eller lantalaiset.
Koncessionsrenskötseln får bara bedrivas av person av samisk härkomst och som kan få tillstånd (koncession) av länsstyrelsen i Norrbottens län. Sådan koncession kan lämnas för högst tio år.
I rennäringslagen står det att koncession får endast medges om renskötseln kan bedömas ske på ett ändamålsenligt sätt och “till övervägande del är till nytta för orten”.
I länsstyrelsernas uppdrag ingår att tillvarata rennäringen som ett allmänt intresse vad gäller markanvändning, och att utöva tillsyn över renräkning, upprättande av renlängder och över koncessionssamebyarna.
Möjlighet att påverka
Renskötseln i koncessionsområdet bedrivs inom samebyn. Medlemmar i samebyn är koncessionshavaren och skötesrenägarna. Koncessionshavaren har en röst per tjugo renar, medlemmar som äger skötesrenar har en röst oavsett antalet renar.
Koncessionssamebyarna kan inte ansluta sig till Svenska samernas riksförbund (SSR) och skötesrenägarna har inte heller rösträtt i Sametinget. Ett annat exempel på försvårande av inflytande är att trots att det inte finns någon skillnad i lagstiftning samråder Sveaskog inte med koncessionssamebyarna, utan bara med skogs- och fjällsamebyar.
– Vi anser att demokrati ska gälla även för oss. Vi vill kunna vara med och påverka, säger en renägare på mötet.
Finland tog en annan väg
En representant berättade på mötet att 1928 skildes den svenska och den finska renskötseln åt. I den finska delen av Tornedalen valde de en annan lösning. Där finns inte kravet på samisk identitet för att bedriva renskötsel. Där resonerar man att nyttan för samebyn avgör vem som ska bedriva renskötsel, oavsett etnicitet.
Koncessionshavaren i Sverige, som måste vara av samisk härkomst, får bedriva renskötsel både med egna renar och med skötesrenar.
Lagen reglerar inte antalet renar men i de koncessionsbeslut som länsstyrelsen fattar för respektive sameby så bestäms det totala renantalet samt hur många av dessa som får innehas av koncessionshavaren. Som exempel får Sattajärvi sameby ha 1400 renar totalt varav koncessionshavaren får äga 400. Korju sameby får ha maximalt 2800 renar, av dessa får 300 renar ägas av koncessionsinnehavaren. Skötesrenägare får ha högst 30 renar per hushåll.
Blivit svårare under senare år
Flera personer på mötet vittnar om att det blivit krångligare att få renmärke, som är nödvändigt för att få äga skötesrenar. Ibland kan detta ta flera år. Sametinget, som tar emot och hanterar ansökan om renmärke kan ge otydliga svar. Det har även hänt att ansökningar lagts ned utan förklaring.
– Vi vill inte inskränka på samers rätt. Vi har alltid levt sida vid sida med samer och vi har varit beroende av varandra. Nu vill vi bara få utrymme att överleva, säger en representant från en av samebyarna.
De tolv koncessionsområdena fördelades till en början på sex samebyar. Därefter har en del förändringar skett i indelning och namngivning och idag finns åtta koncessionssamebyar i Norrbottens län.