kaisa-syrjanen-schaal-mmall_690
Kaisa Syrjänen Schaal Foto: Wesley Schaal

Kaisa Syrjänen Schaal

I en artikelserie här på webbplatsen presenterar vi kommissionens ledamöter lite närmare.

Hej Kaisa, du är ledamot i kommissionen. Vad kan du berätta om dig?

Jag är jurist och har arbetat med minoritetsrättigheter sedan 2004 i ett antal statliga utredningar, i Regeringskansliet och i det civila samhället. Det har framför allt handlat om att utforma ny minoritetslagstiftning, granska och analysera hur minoritetsrättigheter förverkligas och att stärka och utveckla minoritetspolitiken. Numera arbetar jag som senior policyrådgivare på Svenska kyrkans nationella nivå och arbetar framför allt med påverkansarbete i olika samhällsfrågor.

Du var involverad i förstudien. Var det självklart för dig att fortsätta arbetet?

Ja, jag deltog i arbetet med förstudien till kommissionens arbete och det fanns önskemål om att jag skulle bidra i det fortsatta arbetet. I Svenska kyrkan har jag bland annat arbetat med kyrkans försoningsprocess med samerna. Granskningen av kyrkans historiska agerande mot samerna, som bland annat ledde till en vitbok och insamlande av vittnesmål, har också gett inspiration i det tornedalska förstudiearbetet. Det finns väldigt många gemensamma beröringspunkter bland annat skolfrågor, arbetsstugorna och rasbiologin. Svenska kyrkan har också publicerat en bok om hur kyrkan agerat historiskt i Tornedalen och i det arbetet var jag ett av bollplanken. Så jag har brottats med frågor om ansvarsutkrävande och konkreta åtgärder som bidrar till upprättelse.

Så med erfarenhet från minoritetsarbete och med lärdomar från kyrkans försoningsarbete i ryggen, kändes det naturligt att bidra till kommissionens arbete.

Vilken är din styrka?

Att arbeta med förverkligande av minoritetsrättigheter är ofta utmanande och frustrerande. För mig personligen har det varit en styrka att jag är en väldigt envis person som tenderar att fokusera på möjligheter. Ofta när det varit motigt i minoritetsarbetet så har jag fått sova på saken och sedan angripa problemet från en annan vinkel nästa dag. Det brukar fungera.

Sen är det också en styrka att själv ha minoritetsbakgrund. Det ger ett ”extra par glasögon” och en djupare förståelse för vad minoritetsrättigheter faktiskt kan betyda för vanliga människor.

Vad hoppas du att kommissionens arbete ska leda till?

Jag hoppas att kommissionens arbete ska ge oss ny kunskap att bygga vidare på och fördjupa förståelsen för minoritetens erfarenheter och förutsättningar. Att kunskapen ska bidra till ökad förståelse för och ett erkännande av att det människor upplevt kanske var en del i ett större strukturellt skeende och att det som skedde inte var acceptabelt.

Det är otroligt viktigt att de som vill lämna vittnesmål faktiskt får den möjligheten. Varje berättelse behöver berättas och höras för att läkning och upprättelse ska vara möjlig. Personligen känner jag dock oro för att de faktiska förutsättningarna som kommissionen fått för sitt arbete inte riktigt är sådana att det ska vara möjligt.

Jag tror också att det i den historiska kunskapen finns nycklar som kan vara till hjälp för att lösa dagens minoritetspolitiska utmaningar. Oavsett hur mycket kommissionen hinner behandla under sitt arbete så kommer arbetet med upprättelse och försoning behöva fortsätta många år till. Kommissionen behöver lämna förslag som det går att bygga vidare på för att fortsätta den långsiktiga processen.

Har du någon koppling till Tornedalen?

Jag har ingen personlig koppling till Tornedalen, men genom åren har jag fått många vänner och goda samarbetspartners där och i malmfälten. Som sverigefinne känner jag också stor språklig och kulturell samhörighet till minoriteten.

Tre snabba frågor

Vem är landshövding i Norrbotten?

Lotta Finstorp

Sven-Erik Bucht, tidigare kommunalråd i Haparanda, blev utnämnd till minister i Stefan Löfvens regering. Men minister för vadå?

Landsbygdsminister

Vilken är Norrbottens landskapsblomma?

Åkerbär, eller mesimarja som vi säger på finska.