kenneth-hyltenstam_690
Kenneth Hyltenstam Foto: Helena Bani-Shoraka

Kenneth Hyltenstam

I en artikelserie här på webbplatsen presenterar vi kommissionens ledamöter lite närmare.

Hej Kenneth, berätta om din bakgrund.

Jag är professor i tvåspråkighet vid Stockholms universitet, numera emeritus. Min forskning inom fältet har rört ett brett spektrum av områden: andraspråksinlärning, tvåspråkighet hos dementa, polyglotters språkinlärning, utbildning för flerspråkiga barn och vuxna i nordisk kontext och i utvecklingsländer, etniska minoriteters språkbyte och språkbevarande samt utbildnings- och språkpolitik generellt.  Jag har under en period på nästan 30 år lett utvecklingen av och verksamheten vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Varför tackade du ja till att delta i kommissionen?

Det var inte självklart för mig att tacka ja när jag först blev tillfrågad, eftersom jag anser att en ledamot i en kommitté av detta slag måste ha en oomtvistad legitimitet bland de människor som är berörda av arbetet. När jag försäkrades om att förslaget att tillfråga mig hade kommit från mer än ett håll inkluderande den berörda minoriteten själv tackade jag med glädje ja, eftersom jag tror att mina allmänna kunskaper om flerspråkighetens villkor i skilda situationer kan utgöra ett bidrag till kommissionens arbete.

Vilken är din superkraft?

Superkraft vet jag verkligen inte om man kan tala om, men jag har en styrka i att ha breda kunskaper om de olika och parallella förhållanden runt om i världen som historiskt och i nutid avgör språkliga minoriteters förhållanden, kulturellt, politiskt, ekonomiskt, psykologiskt etcetera, och givetvis språkligt.

Vad hoppas du att kommissionens arbete ska leda till?

Jag hoppas att kommissionen ska förmå samla in och bena upp alla de synpunkter och perspektiv som kan läggas på relationen mellan staten och dess företrädare å ena sidan och den finsktalande/meänkielitalande minoriteten å den andra, så att arbetet på ett mångfasetterat och djuplodande sätt ska spegla det skeende som pågick under svenska Tornedalens försvenskning. Min förhoppning är vidare att just en sådan bred och mångsidig beskrivning av upplevda sanningar ska kunna bli underlag för en hållbar framtida försoning.

Har du någon koppling till Tornedalen?

Jag har ingen personlig koppling till Tornedalen i form av släktgemenskap eller omfattande vistelse där. Men med det sagt vill jag ändå framhålla att Tornedalen varit mycket närvarande i mitt medvetande alltsedan jag på 1960-talet började intressera mig för två- och flerspråkighet. Jag har således kontinuerligt följt det som skrivits om den tornedalska språkfrågan. På 1990-talet fick jag som anlitad sakkunnig för Minoritetsspråkskommittén möjlighet att belysa argumenten för att kategorisera meänkieli som ett eget språk respektive som dialekt av finska. Under 00-talet hade jag ett liknande uppdrag för den norska regeringen med avseende på kvänskan i Nordnorge.

Tre snabba frågor:

Vilket är Norrbottens landskapsdjur?

Lavskrika (kan avslöja att jag fick slå upp det).

Nämn minst två idrottspersoner som kommer från Tornedalen.

Den här kan jag. Charlotte Kalla från Pajala, Thomas Fogdö från Gällivare (om nu Gällivare ska räknas in, men det är rimligt) och Börje Salming från Kiruna.

Hur hälsar en på meänkieli?

Terve!