klas-goran-karlsson_690
Klas-Göran Karlsson Foto: Egen

Klas-Göran Karlsson

I en artikelserie här på webbplatsen presenterar vi kommissionens ledamöter lite närmare.

Hej Klas-Göran, vad kan du berätta om din bakgrund

Jag är en 65-årig historiker vid Lunds universitet, född i Trelleborg och boende i Falsterbo, professor sedan 2000. Efter en kort karriär i skolans värld disputerade jag 1987 på en avhandling om historia och politik i Ryssland och Sovjetunionen, där jag drog nytta av mina militärt förvärvade kunskaper i ryska. Sedan dess har jag rört mig över vida modern- och samtidshistoriska fält. Jag har behållit mitt intresse för Ryssland och det moderna Östeuropa, inte minst dess etniska relationer och nationella konflikter, men också gett ut många böcker om folkmord, brott mot mänskligheten och statsorganiserad terror. I dagarna utkommer för övrigt ”Folkmord. Historien om ett brott mot mänskligheten”. Ett tredje långvarigt intresseområde rör frågor om hur den historiska dimensionen hanteras i samhället, kulturen och utbildningssystemet runt om i Europa. Jag har bland annat intresserat mig för kommissionsarbeten, framför allt kopplade till uppgörelser med kommunism och nazism efter Sovjetunionens fall.

Varför tackade du ja till att delta i kommissionen?

Man ska aldrig säga nej till nya erfarenheter. Ett skäl var ren nyfikenhet på ett område som jag ju faktiskt forskat om, kommissionshistoria, och de bredare fälten historiekultur och historiepolitik. Jag vet att sådant arbete är viktigt men också kan vara fyllt av spänningar och konflikter. Jag brukar skilja mellan olika historiebruk, och det vetenskapliga bruk som jag anser mig representera får i kommissionsarbeten ofta skarp konkurrens av andra, existentiellt, moraliskt och ibland även ideologiskt orienterade bruk av historia. Det är inte så konstigt, eftersom historiekommissioner ofta arbetar med brännbart, levande material. Intressenterna, regionala och andra, inblandade och utanförstående, är ofta många och inte alltid överens. Ett annat skäl som hänger samman med detta är att jag tycker historiker och andra forskare har en viktig uppgift att delta i den större historiedebatt som pågår i samhället, inte för att vi alltid vet bättre, men snarare för att vi har en distinkt och viktig röst som också måste höras, bland alla andra.

Vilken är din styrka eller superkraft?

Om jag har någon, är det nog min förmåga att hålla många bollar i luften samtidigt. Just nu har jag inte bara just fullbordat min senaste folkmordshistoria utan är på gång med en annan studie om historiens lärdomar, samtidigt som jag är spindeln i nätet i ett stort tematiskt arbete om globalhistoria, med trettio svenska humanister och samhällsvetare inblandade och utgivning nästa år. Till detta kommer ju att vara kommissionsmedlem. Sedan tror jag att jag är en bra föreläsare och lärare, mest beroende på att jag finner det både trevligt och viktigt att dela med mig av min historiska kunskap.

Vad hoppas du att kommissionens arbete ska leda till?

Mitt svar låter nog lite som en reklamtext eller en läroplansformulering, men min förhoppning är att kommissionen med ett grundligt och allsidigt fakta- och analysarbete skall kartlägga den historiska och nutida relationen mellan staten och minoritetsgrupperna, för att ge förutsättningar för en för alla parter tillfredsställande process av erkännande, upprättelse och försoning. En sådan kartläggning måste vara perspektivrik och belysa avgörande händelser och processer i historien såväl som mer vardaglig interaktion mellan individer och kollektiv, minoritet och majoritet, region och statsmakt. Först när detta är utrett kan historien lägga sig till ro eller till och med bli en konstruktiv kraft inför framtiden.

Har du någon koppling till Tornedalen eller Norrbotten?

Nej, jag har hela mitt liv varit fast förankrad i Skåne, så någon personlig koppling kan jag knappast åberopa. Det närmaste jag kommit är nog en oerhört begåvad doktorand med rötter i Tornedalen, och en del kontakter med kommissionskamraten Lars Elenius.

Tre snabbfrågor:

Vem var Lars Levi Laestadius?

Han förekommer inte i mina egna historieböcker, men jag minns ännu efter alla år hur min historielärare på gymnasiet benämnde honom Lappmarksprästen. Jag vet också att laestadianismen är en väckelserörelse inom svenska kyrkan med förankring i Tornedalen men med spridning utanför Sveriges gränser, med en puritansk etik och en viss extatisk framtoning.

LKAB har gruvproduktion i Kiruna, Malmberget och i Svappavaara. Men vad betyder LKAB?

Tillhör också mina skolkunskaper: Luossavaara Kiirunavaara Aktiebolag, med reservation för stavningen.

Ungefär hur många mil väg finns i Kirunagruvan?

Inte den blekaste aning. Jag skulle inte ens våga gissa på annat än många.

(Rätt svar: Cirka 70-80 mil väg enligt LKAB:s webbplats)