Förutom landshövdingen bestod delegationen av länets riksdagsledamöter och länsstyrelsens insynsråd. Från kommissionen medverkade sekreterare Stefan Aro och ledamoten Kaisa Syrjänen Schaal. Under en timme fick åhörarna en tillbakablick i historien och bakgrunden till kommissionens uppdrag och pågående arbete.
Det som delades och som kom upp under besöket var bland annat att Tornedalen inte är bortskämda med statliga utredningar. Senast den här geografin uppmärksammades var genom Socialdepartementets utredning Tornedalsutredningen, SOU 1958:22, som kom i två delar 1958 och 1960. I betänkandet är språkfrågan osynlig.
Minoritetens livsvillkor
Kommissionens arbete fokuserar inte bara på kulturområdet utan berör flera politikområden. Utredningen berör vanliga människor och deras livsvillkor, både då och nu, i minoritetens traditionella bosättningsområde.
Med hjälp av assimileringspolitikens glasögon ger kommissionen perspektiv på faktorer som kommit att påverka utvecklingen i tornedalskommunerna, områden där minoriteten fortfarande utgör en majoritet av befolkningen. I direktivet omnämns faktorer som modernisering, industrialisering och flytten av arbetskraft. I utredningen diskuteras dessa faktorers betydelse för minoriteten.
En av flera intressanta frågor som lyftes vid mötet är i vilken mån upplevelsen av osynliggörande, som enskilda meänkielitalande har vittnat om. Har det funnits en geografisk värdering kring Tornedalen och i så fall, i vilken mån finns upplevelsen fortfarande kvar?
Behövs fortsatta insatser
I samtalet lyftes också behovet av att arbetet med upprättelse och försoning fortsätter efter det att kommissionen lämnar sitt slutbetänkande i november 2023. Många nya uppgifter har redan framkommit om assimileringspolitiken och hur den kom att påverka och ännu påverkar tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kunskapen om det som skett har fördjupats och påverkar även dagens minoritetspolitik. Det kommer att behövas fortsatta insatser för att stärka minoritetens möjligheter att främja sin kultur, sitt språk och sina traditionella näringar.