Webbversion med reservation för eventuella ändringar i slutversionen.
Enligt en överenskommelse mellan kommissionen och Uppsala universitet har universitetslektorn Daniel Nilsson Ranta presenterat en forskningsöversikt och studie om arbetsstugorna i meänkieliområdet och deras beskaffenhet i relation till andra skolhemsliknande institutioner i Sverige.
Studien tar sin utgångspunkt i den övergripande frågan om barn på arbetsstugor i meänkieliområdet behandlades annorlunda än barn i andra jämförbara verksamheter i andra delar av landet.
“Arbetsstugorna i Tornedalen tillkom under år 1903, och anledningen var att risken för fattigdom och nöd var stor efter att skördarna slagit fel. Stugorna var tänkta att hysa särskilt utsatta barn på så vis, genom att förflyttas från sina hem till en arbetsstuga i en kyrkby, kunde de få näringsriktig kost samt adekvat skolgång. Åtminstone två företeelser med denna verksamhet är anmärkningsvärda: å ena sidan pågick verksamheten i över femtio år, under en kontinuerlig förespegling om hur eländiga levnadsförhållandena var i Tornedalen; å andra sidan, och från att ursprungligen ha varit avsedd att omhänderta barn, skiftar organisationens primära mål till att handla om skapandet av goda svenska undersåtar, det vill säga dess program kom relativt snabbt att präglas av en försvenskningssträvan av Tornedalens befolkning, som huvudsakligen talade meänkieli. Verksamheten är en av flera barnaräddande institutioner som växte fram under det tidiga 1900-talet med de sammanhängande och klart uttalade målsättningarna att både ’skydda’ och bilda barnet, samt att därjämte underlätta hushållets försörjning.”