Kommissionen
Elisabet Fura Foto: Martina Huber

Nya samarbeten

Kommissionens ordförande Elisabet Fura berättar om det pågående arbetet.

”Så hade turen äntligen kommit till vårt möte med Renmarkskommittén. Våra respektive sekretariat träffades, några fysiskt på Garnisonen i Stockholm och några deltog via Skype. Syftet var att lära känna varandra, informera om våra respektive uppdrag och berätta om hur vi arbetar.

Även om det finns mycket som förenar våra utredningar finns också några fundamentala skillnader mellan oss. Den största och mest grundläggande skillnaden är att Renmarkskommittén är en parlamentarisk kommitté med ett juridiskt/politiskt uppdrag. Nio ledamöter och en ordförande har utsetts och till sin hjälp har kommittén ett juristtungt sekretariat, med fyra jurister och en nationalekonom. Därutöver har man tillsatt inte mindre än 26 experter och 10 sakkunniga som ska bistå kommittén. Kommittén har valt att arbeta helt transparent vilket bland annat innebär att sekretariatet löpande lägger ut texter på deras webbplats för att inhämta synpunkter. Man vill uppmuntra alla att lämna synpunkter.

Den andra skillnaden, som jag ser det, är uppdragens karaktär. Medan vi är en sannings- och försoningskommission med allt vad det innebär är Renmarkskommittén en mer klassisk, parlamentarisk kommitté vars uppdrag möjligen kort kunde sammanfattas med att man ska klargöra det rättsläge som uppstått efter den så kallade Girjas-domen (vem har vilka rättigheter?). Kommittén har delat upp arbetet i två steg; jakt- och fiskerättigheter utreds för närvarande och i det andra steget ska man analysera markanvändningsfrågor, inklusive rennäringen.

Det har från vissa håll uttalats kritik om att direktiven inte är tillräckligt inkluderande och att de renskötande samernas intressen fått för stort inflytande. För närvarande är ett tilläggsdirektiv ute på remiss. Skulle det antas är det min uppfattning att denna brist åtgärdas i huvudsak och att andra grupper såsom tornedalingar, kväner och lantalaiset också blir hörda och får inflytande.

Vi kunde konstatera att vi på ömse håll mött utmaningar som vi inte varit förberedda på och att vi har stor nytta av att utbyta erfarenheter med varandra på detta sätt. Våra arbetsområden tangerar varandra och vi har all anledning att fortsätta den dialog som nu inletts för att slutresultatet ska bli det bästa möjliga inte minst för att förhindra att de spänningar som finns mellan olika intressen eskalerar ytterligare.

För övrigt kan jag rapportera att arbetet med delbetänkandet nu är inne på slutvarvet. Vi finslipar texter och ser till att allt finns på plats när vår rapport ska tryckas. Vi hoppas att betänkandet som överlämnas till statsråden den 1 juni kommer att väcka intresse och engagemang. Parallellt fortsätter arbetet med intervjuerna. Drygt 100 intervjuer har genomförts och cirka 60 återstår. Transkribering, intervjureferat och i förekommande fall översättning kräver också ett kvalificerat arbete som pågår med oförminskad styrka. Jag vill återigen uttrycka min tacksamhet till alla som ställt upp för att dela med sig av sin berättelse. Utan er skulle vårt arbete med att fylla ut Sveriges historia bli så mycket svårare och resultatet så mycket fattigare.”

Elisabet Fura