“Du som läser dessa rader känner säkert igen dig. Du har jättebra idéer i huvudet men när det gäller att få ner dem på papper blir det svårare, ibland tar det tvärnit. Men jag gör ändå ett försök.
Kommissionens sekretariat håller nu på att författa texter till vad som ska bli vårt slutbetänkande. Till ledning har vi berättelser från drygt 160 informanter, många samtal med referenspersoner, ett antal forskarrapporter och sammanställd forskning från olika arkiv. I tillägg alla de kloka synpunkter som framförts av ledamöterna vid våra sammanträden hittills och synpunkter som framförts vid våra kaffe- och dialogmöten med minoriteten och andra viktiga grupper. Ni inser, ingen lätt uppgift men vi kämpar på.
Vi möts allt oftare, nu senast i Pajala, som rapporterats på vår hemsida (läs artikeln här, om du inte redan gjort det). Det var ett bra möte för kommissionens ledamöter som fick tid att stöta och blöta texter i en och en halv dag. Dessutom mötte vi representanter för två konsessionssamebyar och för Tornedalsrådet. För egen del måste jag tillstå att det är mycket man kan läsa sig till, men att träffa människor som generöst delar med sig av sina egna erfarenheter ger ett helt annat djup till de insikter man kan skaffa sig genom att studera vad som skrivits. Den 18 april har vi nästa sammanträde, denna gång digitalt. Det blir mer och mer verkligt att vi ska leverera vårt slutbetänkande den 15 november.
När jag skriver dessa rader har vi just träffat vår finska systerkommission för första gången. Det var ett givande digitalt möte som genomfördes på meänkieli, finska och svenska och vi insåg hur mycket som är gemensamma utmaningar för våra kommissioner även om vi har olika uppdrag. Den finska kommissionen har haft en otroligt tuff start med två ledamöter som valde att lämna sina uppdrag redan innan arbetet kommit i gång. Politiska kontroverser beträffande ett lagförslag om ändrad rösträtt i Sametinget har inte gjort uppgiften enklare. Ett bestående intryck är att delade erfarenheter berikar även i de fall förutsättningarna är något olika.
Vi har också hunnit med att träffa en delegation från Europarådet, eller närmare bestämt en rådgivande kommitté med uppdrag att se hur stater som ratificerat ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter lever upp till sina åtaganden. Denna gång var det dags för ett besök i Sverige, inklusive Tornedalen, för att undersöka hur Sverige som stat sköter sig. Vi träffade delegationens ledamöter i Stockholm och berättade om vårt arbete och besvarade deras frågor om kommissionen. Nu ser vi fram emot att ta del av deras rapport som kan förväntas troligtvis i början av nästa år.
Och så har vi kommit i gång med vårt förankringsarbete på riktigt. Den 29 mars ägde första mötet, i serien vi kallat Toinen kuppi – Påtåren, rum i Skaulo. Rapporterna därifrån ger vid handen att det var ett intresserat auditorium som i huvudsak var positivt till vad som rapporterades. Vi planerar ytterligare fyra Toinen kuppi-möten och dessutom dialogmöten och ett antal kommunbesök.
Så för att återknyta till min inledande kommentar. Ibland är det bra att trots allt försöka. Tvärniten släppte allt eftersom, idéerna tog form och bildade ord på pappret. Och även om det ibland, på samma sätt är motigt i utredningsarbetet är jag också övertygad om att vi kommer gå i mål!
Glad Påsk!”
Elisabet Fura