Tornedalningarnas dag
Daniel Fjellborg Foto: Martina Huber

Välkommen Daniel

Flera nya i sekretariatet till hösten. Möt Daniel Fjellborg - lantalainen, poddare, tvåbarnsfar och doktorand.

Sannings- och försoningskommissionen håller nu på att slutföra de allra sista intervjuerna med personer som vill dela sin historia. I och med detta går arbetet in i en ny fas, analysfasen. Nu kommer alla cirka 160 intervjuer att kodas, klassas och analyseras. Kommissionen har därför förstärkt sekretariatet med ny kompetens för att, på bästa sätt, hantera denna värdefulla information. En av dessa förmågor är Daniel Fjellborg, som många kanske mest känner igen som poddaren bakom ”Proud to be ummikko”.

Hej och välkommen Daniel, du har visst redan börjat ditt arbete för kommissionen?

Ja, jag började första augusti och kommer jobba till sista december. Jag jobbar halvtid för kommissionen. Den andra halvtiden arbetar jag som doktorand i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Det är Josefin Rönnbäck, Josephine Ylipää och jag som i dagsläget bildar en analysgrupp. Vi har precis startat upp arbetet, så vi har inte hittat alla rutiner och samarbetsformer än.

Vad fick dig att tacka ja till jobbet?

Jag tycker kommissionens arbete är av stor vikt för minoritetens framtid. Arbetet ger mig även en möjlighet att testa på arbete utanför akademin.

Ser du några särskilda utmaningar?

Tids- och resursbegränsningar kommer bli en utmaning. Att balansera analysens ambitioner med de tillgängliga resurserna är alltid en av de svåraste sakerna i ett sånt här arbete.

Berätta om din bakgrund.

Jag är uppvuxen i Kaalasjärvi och Idivuoma i Kiruna kommun. För närvarande boende i Luleå och arbetar, som sagt, som doktorand i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet efter några års studier och arbete vid Uppsala universitet. Jag är specialiserad på kvalitativ forskningsmetod, något som jag även tar med mig in i arbetet med intervjuanalysen i kommissionen.

Men vad är en ”ummikko”?

Jag är lantalainen och uppvuxen i en miljö där alla vuxna pratade meänkieli men där språket inte fördes vidare till barnen. Därmed blev jag, som så många andra i min generation, en ummikko, en person som inte talar meänkieli. På fritiden har jag gjort en podcastserie (Proud to be Ummikko) om försvenskningen av minoriteten och hur det är att förlora sitt ursprungsspråk. www.ummikko.se

Mitt mest aktiva projekt i relation till minoriteten i dagsläget är att lyckas få plats för mina två döttrar på en meänkieli-talande förskola. Något som har visat sig oväntat svårt, även när man bor i en kommun som är förvaltningskommun för meänkieli.